VÅR FRU AV ROSENKRANSEN
KATOLSKA FÖRSAMLING I KARLSTAD

Första Vår Fru-kapellet med första kyrkoherde Stig Söderberg, 1955-56.

1953

På hösten 1953 bosatte sig en katolsk präst i Karlstad med uppdrag att försöka bygga upp en församling i Värmland. Efter kriget hade många människor flytt krigets härjningar i Europa och många som återfann sig hemlösa i något flyktingläger valde då möjligheten att söka arbete och uppehälle i Sverige, bl. a. i Värmlands blomstrande bruksorter. De kom från största-dels från Tyskland, Österrike, Tjeckoslovakien och Ungern, men också redan från Polen och Italien. Bland dessa en hel del katoliker. Våren 1954 inköptes ett hus på Drottninggatan 38, ett kapell inreddes och den katolska församlingen bildades. Söndagen den 2 maj 1954 kunde det katolska kapellet i Karlstad invigas och den 1 januari 1955 blev den hittillsvarande annexförsamlingen helt självständig från S:t Eskils församling i Örebro; den definierades inom Värmlands läns gränser. Vår Fru av Rosenkransens katolska församling i Karlstad kan nu se tillbaka på närapå 70 år av kontinuerlig katolsk verksamhet i Karlstad och länet.

Behovet av en fast bosatt präst i Värmland upplevdes alltså som stort, men var hitta en präst som kunde avvaras för detta arbete? Biskop Müllers förtrogne, dominikanpatern Bertrand Fens som var kyrkoherde i Marie Bebådelse församling i Stockholm, fann lösningen. I Belgien bodde den svenskfödde prästen Stig Söderberg, som sedan 1948 vistats utomlands och nu längtade efter att återvända till hemlandet. Pater Fens föreslog biskopen att arbetet med att bygga upp en katolsk verksamhet i Värmland skulle anförtros åt Söderberg.

I augusti 1953 fick Söderberg beskedet att komma hem för att placeras i Karlstad och i slutet av september ankom han till Sverige och bosatte sig på Drottninggatan tillsammans med sin mor Signe och sin syster Margareta som båda var katoliker. Vid besök hos biskop Müller den 30 september fick Söderberg sin fullmakt som pastor för annexområdet i Karlstad tillhörigt Örebroförsamlingen.

I mitten av december besökte biskop Müller för första gången den nya katolska utposten i Karlstad. När Söderberg den sista december 1953 summerade resultaten av sin verksamhet under de första två och en halv månaderna, gav han en jämfört med sitt första brev mer positiv bild av de katolska förhållandena i länet. Antalet påträffade katoliker var i Karlstad 61, Kristinehamn 47, Arvika 26, Hagfors 29, Nykroppa 62 och övriga orter 91, summa 316.

Samtliga gudstjänster hade hittills hållits i privata bostäder. En offentlig gudstjänstlokal i Karlstad var ett livsvillkor för den katolska verksamheten. ”Det har framkommit, att icke blott katoliker, vilka äro bosatta i Karlstad, utan även sådana, vilka bo långt utanför denna stads gränser, ha visat sig villiga att bidraga till förverkligandet av planen till ett kapell. Denna goda vilja hos många vittnar nog icke blott om ett andligt behov utan även – och kanske i ännu högre grad – om ett djupt andligt liv, trots allt.”

Redan när de första planerna för ett kapell i Karlstad diskuterades bland katolikerna framfördes önskemål att det skulle bli ett Maria-kapell. 1954 firades ett av påven utnämnt Mariaår till 100-årsminnet av fastställandet av dogmen om Jungfru Marias obefläckade avlelse. Flera nya kapell i Sverige invigdes det året till Marias ära. De största välgörarna i Karlstad önskade att det nya kapellet skulle få invigas åt Vår Fru av Rosenkransen, och sedan kallas Vår Fru-kapellet, vilket Söderberg framförde till biskopen. Aina Carleson har berättat att detta att ge kapellet det i Sverige så utmanande namnet hade av de engagerade katolikerna, nästan alla konvertiter, känts som en klar bekännelse till katolsk tro och ett vittnesbörd om en stor kärlek till Guds Moder. Kapellet invigdes av biskop Müller den 2 maj 1954, en stor dag för katolikerna i Värmland. Den röda lampan hade åter, för första gången sedan reformationen, tänts framför tabernaklet. Ett stort antal personer var närvarande. Det nya kapellet blev verkligen ett lyft för mässdeltagandet, som ökade kraftigt.

Församlingen upprättas 1 januari 1955

Under hösten 1954 funderade biskopen på att låta Karlstad, som endast var annex under Örebro, bli en självständig församling, men på grund av de ekonomiska bekymren i samband med fastighetsköpet på hösten var biskopen tveksam. Söderberg hade kanske lite för stor optimism om värmlandskatolikernas vilja och förmåga att finansiera och underhålla en församling. Därför dröjde biskopen med att utfärda de sedan september färdigställda dokumenten. Han satte som villkor för församlingsupprättandet att kapellet skulle bli större och att själavården och gudstjänsterna med religionsundervisning skulle äga rum på flera filialer utanför Karlstad.

Genom ett biskopligt dekret av den 16 december 1954 blev Vår Fru av Rosenkransens församling den 1 januari 1955 en självständig och oberoende församling med Stig Söderberg som förste kyrkoherde. Församlingen omfattade Värmlands län

Dominikansystrarna

Dominikanpater Fens var även aktiv med att förse församlingen med ordenssystrar. Redan i juni 1954 besöktes Karlstad av dominikansystrarnas generalpriorinna, sr. Marie-Charles, med sr. Agnes och ytterligare en syster från ordensledningen tillsammans med pater Fens. Kyrkoherde Söderberg hade stora svårigheter att hinna med kristendomsundervisningen för alla de i länet spridda katolska barnen, särskilt som han inte körde bil. De besökande systrarna förklarade sig inte ovilliga att i framtiden hjälpa honom genom att sända några medsystrar till Karlstad. Och så skedde 1956.

Allhelgonahelgen 1956 installerades tre dominikansystrar från S:ta Ingridshemmet i Stockholm i det nya lilla klostret, S:ta Mariahemmet, i en ledig våning i församlingens fastighet på Drottninggatan. Dominikansystrarna kom att driva en mångskiftande verksamhet i och utanför församlingen fram till 1983 när de lämnade Karlstad och flyttade till Rättvik. Deras betydelse för församlingen och omgivningens mer positiva syn på katoliker och den katolska kyrkan kan inte överskattas.

I systrarnas arbetsuppgifter ingick att tillsammans med prästen besöka de katolska familjerna runt om i Värmland, till stor del invandrare och flyktingar från många länder, för mässfirande och katekesundervisning. En betydande verksamhet som befrämjade möten med icke-katoliker var språkundervisningen som bedrevs i olika former. Från och med 1960-talets början blev systrarna också mycket involverade i den lokala ekumeniken i Karlstad, främst med Svenska kyrkan och Svenska Missionsförbundet.

Nytt kapell 1958

Det lilla kapellet var alldeles otillräckligt, och planerna var redan från början att försöka få ett större till stånd. 1958 blev sexrumslägenheten till höger på bottenvåningen ledig och man beslöt då att flytta kapellet till en del av denna lägenhet. Det nya kapellet blev tre gånger större än det gamla och rymde över 100 personer.

På väggen bakom högaltaret sattes en modern, vacker altartavla av Halmstadmålaren Erik Olson upp. Den föreställde Rosenkransens Drottning. Mot en blåsvart botten blickade Guds Moder med barnet ned över den lilla kyrkan. Runt omkring fanns symboler ur den lauretanska litanian. Målningen finansierades av Sven Stolpe. Öjamadonnan fick sin plats i en nisch i kapellets norra långvägg.

Det nya kapellet invigdes av biskop Ansgar Nelson OSB på Rosenkranssöndagen i oktober. Verksamheten i Karlstad och länet utvecklades kraftigt under den ivrigt verksamme Söderbergs och dominikansystrarnas ledning, men på våren 1960 uppdagades Söderbergs svåra sjukdom som bröt ner honom. Han avled på Pingstdagen, den 5 juni, endast några dagar efter att en medhjälpare, abbot emeritus Oswald Eaves OSB från abbediet Fort Augustus i Skottland, anlänt till församlingen. Denne hade efter sin emeritering inbjudits av sin kurskollega, danskfödde biskopen Ansgar Nelson, vilken som ung hade blivit benediktinmunk i AFS och sedan 1957 hade varit biskop av Stockholm, att komma till Sverige eftersom han behövde en duktig generalvikarie, men först skulle han lära sig svenska, och Stig Söderberg var påläst och språkkunnig och skulle alltså vara rätt person för detta. Så blev det nu alltså inte.

Efter Söderbergs tid kom den prästerliga själavården i församlingen att under närmare femton års tid ombesörjas av benediktiner. Främst av dem var naturligtvis Eaves, som var kyrkoherde i församlingen under nästan hela denna period. (En insats som biskopens generalvikarie efter bara ett år i Sverige var antagligen inte så lyckat, så att den varade bara ett år och han återvände.) Tidvis bodde det tre engelska/irländska benediktiner samtidigt i Karlstad. Abboten hade planer och förhoppningar att kunna grunda en större benediktinsk kommunitet, kanske ett kloster.

Gamla kapellet på Drottninggatan, 1980-1990-talet.
Kapellförnyelser
Det 1958 invigda kapellet har genomgått flera genomgripande renoveringar. Den första skedde under 1965; den 2 januari 1966 invigdes kapellet på nytt av biskop John Taylor. Nu fick det ett nytt altare och ett mosaikkors från det tyska benediktinska nunneklostret i Varensell ersatte den tidigare altartavlan av Erik Olson (tavlan återlämnades 1977 till Sven Stolpe som skänkt den) Under 1970-talet och 1980-talets början skedde smärre förändringar.

Kyrkoherde Walter Dreesbachs renovering av kapellet 1990 blev mycket genomgripande i och med att kapellet vreds ett halvt varv! Motivet var bland annat att få ett enda rum som kunde samla alla kyrkobesökarna. Den 23 oktober 1999 fick kapellet en ny Mariastaty, skänkt av Karin Stolpe i Filipstad. Församlingen saknade, trots dess namn, en rosenkransmadonna. Den nya statyn, som är tillverkad i Fátima, är en avbild av Vår Fru av Fátima efter den beskrivning de tre barnen i Fátima gav sedan Maria i en uppenbarelse visat sig för dem 1917.

Gamla kapellet på Drottninggatan, 2010-talet.
2003 var det dags för en ny, minst lika genomgripande renovering som 1990. Nu återfick kapellet sitt gamla läge, det vreds på nytt ett halvt varv. Koret och altaret förlades därmed åter i öster. En stor bit av mittväggen togs bort så att sidorummets platser får bättre utblick mot koret. Det av Peder Jensen förfärdigade krucifixet, som tidigare hängt i sakristian, sattes upp på väggen bakom altaret, Kristus dominerar därmed på nytt i kyrkorummet. Altartavlan från Södra Råda hängde kvar, men nu alltså längst bak i kyrkan. Den gamla nischen i kapellets vänstra långvägg togs ånyo fram, där har den gamla Öjamadonnan återtog sin plats.
Nya kyrkan på Tingvallagatan.

Ny kyrka


Den 27 juni 2014 kunde församlingen köpa den före detta Baptistkyrkan på Tingvallagatan 1. Efter anpassningen av lokalerna har biskop Anders Arborelius OCD konsekrerad kyrkan den 29 november 2014 och sedan den dagen firas alla Mässor i den nya vackra kyrkan.



Kyrkoherdar i Karlstad

Fader Stig Söderberg (Sverige) 12/10 1953–1960

Abbot em. Oswald Eaves (Skottland) OSB 1960–1961

Pater Andreas Rask (Sverige) OSB 1961–1962

Abbot em. Oswald Eaves (Skottland) OSB 1962–1974

Pater Edmund Stewart OSB 1962–1968 (kaplan)

Pater Anselm Barry OSB 1964–1966, 1969–1970 (kaplan)

Pater Bernard Durel (Frankrike) OP 1974–1978

Fader Antonio Algar (Spanien) 1978–1983

Fader Mirosław Dudek (Sverige) 1983–1984, 1987 (tf)

Pater Jan Buczkowski (Polen) SDB 1984–1986

Fader Walter Dreesbach (Tyskland) 1987–1991

Pater Paweł Banot (Polen) SDB 1991–2002

Fader Kristoffer Wrona (Polen) 2002–2010

Fader Martin Ferenc (Slovakien) 2010–2021

Pater Damian O. Eze (Nigeria) 20212022 (tf)

Fader Lars Dahlander (Sverige) 2021 (subsidiar)

Fader Walter Dreesbach (Tyskland) 2022– (tf)